robertsliv

10 OKTOBER 1994

JAG TYCKTE DET VAR KONSTIGT ATT SE MITT BARN I KUVÖSEN, JAG TÄNKTE ATT DET ÄR FEL ATT HAN VAR INTE MITT BARN.
FÖR JAG KÄNDE ATT DET RÖRDE SEJ I MIN MAGE ATT BARNET VAR KVAR I MIN MAGE.

JAG VÅGADE INTE ATT TA IN MIN HAND OCH KÄNNA PÅ HONOM DE FÖRSTA DAGARNA.

FÖRSTA GÅNGEN JAG SÅG HONOM TÄNKTE JAG HUR HAN SKULLE SE UT, ATT HAN INTE SKULLE VARA FÄRDIGUTVECKLAD.

MEN DET ÄR SOM EN BEBIS, ALLT VAR FÄRDIGUTVECKLAD, DET VAR BARA ATT DET INTE VAR STARKT NOG,

LENNART OCH JAG HADE REDAN VARIT KLAR MED, VAD HAN SKULLE HETA INNAN HAN FÖDDES, DET KÄNDES BRA ,ATT HAN FICK ETT NAMN, DET VAR INGET FOSTER LÄNGRE, NEJ DET VAR EN ROBERT SOM LÅG I KUVÖSEN.