Överlevde ? mot alla odds
500 gram lätt och 30 centimeter kort.
Chansen var en på hundra att nyfödda Millie skulle överleva.
Men flickan trotsade oddsen.
Millie och hennes tvillingsyster Ellie föddes i 22:a veckan.
Ellie dog vid födseln.
www.aftonbladet.se/nyheter/article1538905.ab
Millie föddes fyra månader för tidigt. Foto: MANCHESTER EVENING NEWS SYNDICATE
min son robert föddes i vecka 23, vägde 700 gr, 30 cm lång.
och det var för 13 år sedan.
att klara barn som föds ännu tidigare än 22, undrar om
de nånsin kommer att klara det ???
vad har robert fått för skador av detta ???
ända från skolstarten, så har lärarna märkt, att han måste bli påmind till vad han ska göra.
han har koncentrationssvårigheter.
om han tex, har matte så gör han en sida, sedan så stannar han upp, han tänker inte på
att han ska vända blad.
vi har varit och gjort olika tester på honom, och det har antagligen blivit en viss hjärnskada.
så robert går i vanlig klass, men att han får jobba i sin egen takt.
sedan har han sin stammning som hämmar honom.
hemma får vi ut för allt, som han inte visar i skolan.
han är väldigt blyg i skolan, han är inte den som bråkar, och räker upp handen när han kan.
det är vi föräldrar som det börjar bli kämpigt, nu.
för han börjar att komma i tonåringen, nu.
ibland kan lennart säga, det vore bättre att det syntes på honom, att han har något fel.
så att man blir tagen på allvar.
hemma får vi tjata, bara om han ska gå och borsta tänderna, det kan ta 20 minuter
innan han gör det.
det är så om nästan allt.
det verkar som om att man ska gå i hälarna på honom hela tiden, när han ska göra saker, som
man säger att han ska göra.
nu hjälper det inte att han har kommit i tonårsfasen, då de blir sega, av naturen.
men jag har många funderingar på hans framtid.
vad han kommer att klara av.
ni fick ni bloggare stå ut av min klagan, men ibland måste jag få prata av mej.
och med sin man är det så svårt, att prata med.
för han har väl lika jobbigt.
men det finns ett ordspråk som stämmer.
små barn, småbekymmer.
stora barn, stora bekymmer.
han har koncentrationssvårigheter.
om han tex, har matte så gör han en sida, sedan så stannar han upp, han tänker inte på
att han ska vända blad.
vi har varit och gjort olika tester på honom, och det har antagligen blivit en viss hjärnskada.
så robert går i vanlig klass, men att han får jobba i sin egen takt.
sedan har han sin stammning som hämmar honom.
hemma får vi ut för allt, som han inte visar i skolan.
han är väldigt blyg i skolan, han är inte den som bråkar, och räker upp handen när han kan.
det är vi föräldrar som det börjar bli kämpigt, nu.
för han börjar att komma i tonåringen, nu.
ibland kan lennart säga, det vore bättre att det syntes på honom, att han har något fel.
så att man blir tagen på allvar.
hemma får vi tjata, bara om han ska gå och borsta tänderna, det kan ta 20 minuter
innan han gör det.
det är så om nästan allt.
det verkar som om att man ska gå i hälarna på honom hela tiden, när han ska göra saker, som
man säger att han ska göra.
nu hjälper det inte att han har kommit i tonårsfasen, då de blir sega, av naturen.
men jag har många funderingar på hans framtid.
vad han kommer att klara av.
ni fick ni bloggare stå ut av min klagan, men ibland måste jag få prata av mej.
och med sin man är det så svårt, att prata med.
för han har väl lika jobbigt.
men det finns ett ordspråk som stämmer.
små barn, småbekymmer.
stora barn, stora bekymmer.
Kramen räddade lilla Rachaels liv
jag ryser när jag läste om lilla rachaels liv.
jag blir alltid förflyttad tillbaka i tiden, när robert föddes för tiddigt
klicka på länken
www.aftonbladet.se/nyheter/article1427417.ab
och läs om prematurbarnet, som lurade döden, och läkarna.
hon föddes i vecka 24.
vägde bara 570 gram.
hjärtat höll på att sluta att slå, läkarna sa att all hopp var ute.
att barnet skulle dö på några minuter.
